Idag har jag tagit flera kloka beslut, det första var att inte gå och träna gympa i morse före lärarhögskolan eftersom jag kände mig hängig och hade ont i halsen. Men som vanligt får jag lite träningsångest och måste höra någon säga det till mig, även om jag vet vad jag borde göra. Den här gången blev det mamma som sa åt mig att jag inte borde träna, man kan tycka att en 34:åring borde kunna ta det beslutet själv men jag är alltid så velig och vill göra det "rätta". Det är samma sak om jag är sjuk och borde vara hemma från jobbet så måste någon säga till mig att det är klart du ska vara hemma, annars går jag till jobbet eller så är jag hemma och har dåligt samvete för det.

Jag har liksom en bild av mig själv som stålkvinnan som klarar allt, hundra bollar i luften samtidigt. Ett tag var jag lärare, mamma, handbollsspelare, matte, student och sambo i den ordningen också. Nu när jag inte har något alls uppbokat så blir jag stressad av att vara mamma, sambo och student, jag borde vara nöjd med att ha så lite uppbokat men jag blir jättestressad av att ha några som helst "måsten". Det är väl någon slags moteffekt av att alltid ha haft så mycket, nu vill jag bara njuta av den här tiden och göra så lite som möjligt. Det är liksom dags att vara Linda, mamma och sambo. Ta hand om mig och familjen, träna måste jag göra annars kommer jag att bli olidlig men på mina och min familjs villkor när det passar liksom. Det kommer säkert komma en tid när jag har hundra bollar i luften igen men det är just därför som inte vill göra något nu. Det är ungefär så jag bygger upp min vardag också, jag kan ligga på soffan en halvtimme för länge så att jag får stressa jättemycket när det är dags att fixa allt för att komma iväg men den där halvtimmen på soffan är värt det och jag jobbar bättre under stress. Det är nog samma sak med tid som med pengar man anpassar sitt liv till hur mycket man har.

Detta leder till mitt andra beslut, jag kommer gå klart kursen till julen, sen tar jag uppehåll under våren för att göra klart den nästa höst istället. Det enda som är tråkigt med beslutet är att jag tycker det är jätteintressant och föreläsningen idag var väldigt bra. Fem timmar var vi där och Becca var jätteduktig men jag tror inte hon kommer vara lika tolerant i vår när hon vill krypa omkring. Så i vår ska vi bara vara och inte ha några "måsten" och även fast det känns jätteskönt att ha kommit till något beslut så känns det ändå som jag ger upp och tävlingsmänniskan i mig tycker att det känns sådär. Men det är antagligen sista gången man får vara ledig så här länge innan jag går i pension.

Sen fick jag porslinet sålt idag och om jag är världens sämst köpare (kan inte pruta!) så är jag nog en sämre säljare, ha! Hon tyckte dem var lite repiga, ja sa jag dem är använda, jag har aldrig påstått något annat.
Mmmm säger hon är 400 ditt sista pris? för jag vill nog inte ha dem då.
Näää säger jag 300 får du dem för (jag var ju nöjd att jag slapp bära ner dem till soporna).
Så då tog hon dem men sen kom jag på att hon kanske ville bjuda typ 350 och att jag skulle låtit henne säga priset för hon var jävligt snabb att ta fram pengarna när jag sa 300:) jaja jag blev av med dem iallafall och jag har sålt min första sak på blocket.

Imorgon ska jag till förbundet på möte så då passar jag på att gå lite på söder så om någon befinner sig på söder imorgon, hör av dig!

Kram Linda

Den omtalade "Roland Larsson-mössan" som Rasmus kallar den