Vaknade i morse av väckarklockan som ringer tjugo i sju, hade sovit från elva och inte vaknat en enda gång. Min första tanke var, lever hon? Efter en snabb kik i vaggan kunde jag konstatera att allt var lugnt. Klockan sju vaknade hon med ett stort leende och jag kunde amma. Så nu ligger vi och myser i sängen med frukost och morgon-tv.

Har kommit på att när det här året är över så kan man ju skriva ut sin egna inlägg och plasta in så har man en bok om hennes första år med bilder och utveckling som hon kan få sen.

Idag kommer promenaden att leda till Farsta och gympan för nu ska jag sätta igång ordentligt. Sen får vi se vad dagen bjuder på.

Ses snart igen, kram/Linda