Vi satt och tittade på så mkt bättre i kväll och när jag såg Christer så kände jag igen mig lite... Man såg hur han lös upp när de sjöng hans låtar, hur bra han mådde och hur stark han blev genom att bara få spola tillbaka tiden som har gjort honom till den han är idag.

Så blir och känner jag mig när jag tänker tillbaka på den tiden då jag spelade handboll. Hur mkt handbollen egentligen har gjort och betytt för mig, det är tack vare den som jag fick ett självförtroende och började växa på riktigt.

När jag var mindre så ville jag alltid hjälpa folk i skolan även fast det var med sånt jag inte kunde ( är nog lite så fortfarande). Jag har väl alltid känt att jag inte varit den bästa i skolan tyvärr och det fick väl inte ens självförtroende att växa precis. Men så började jag spela handboll när jag gick i femman och fick känna att jag verkligen var bra på ngt, och det var inte så mkt som behövdes för att jag skulle blomma ut och självförtroendet började växa. Äntligen var man bra på ngt, man kände sig lyckad och allt kändes så mkt lättare.

Var inte lika jobbigt att jag inte kunde de där förbaskade multiplikationstalen som en tjejs pappa alltid gick och frågade oss om när han följde oss till skolan. Har var så himla stolt över att hans lilla flicka var så duktig och ville gärna höja henne till skyarna när man själv inte kunde. Handbollen stärkte mig oerhört mkt och jag insåg att alla är duktiga på olika grejer.Handbollen är väl den röda tråden genom hela mitt liv,det är tack vare den jag blivit den jag blivit,det är tack vare handbollen jag har de vänner jag har idag och har den man jag har. Undra vem jag skulle vara eller hur mitt liv skulle se ut om jag inte hade börjat spela handboll?

Handbollen har egentligen alltid varit det enda som jag verkligen har känt mig duktig på så när jag slutade spela så var jag tvungen att börja bygga upp mitt självförtroende på nytt, det kändes som jag tappade hela mig. Slutade spela efter att min pappa gick bort, har för mig att min sista match jag spelade var samma dag som han gick bort. Var väl lite i chock efter den natten men det enda jag sa till Rickard var att han skulle köra mig till matchen, jag ska spela...

Jag tappade mig själv, mesta dels för att pappa försvann ur mitt liv och sen att samtidigt sluta med det enda som jag kände mig duktig på ,kanske inte var det smartaste!?

Vem var jag utan handbollen????

Helt plötsligt var jag helt tom, jag var ingen, jag var inte bra på ngt, jag var ett skal och inuti var jag helt tom! Jag fick börja om från början och bygga upp mitt självförtroende bit för bit. Kommer ihåg att jag tyckte att det jobbigast var att träffa mina lagkamrater, hade så svårt att visa mig för dem, konstigt nog. Men jag hade helt plötsligt blivit ngn jag inte kände igen och inte gillade. Så jag höll mig undan från dem ett bra tag.  Ville inte visa de vem jag blivit, så jag höll mig undan. Kommer ihåg hur jobbigt jag tyckte det var när jag träffade laget för första gången efter allt ,de sista jag ville var att de skulle tycka synd om mig och se mig så svag som jag var just då, jag kände mig så hemskt och värdelös...

Vem skulle älska eller tycka om mig när jag inte gjorde det själv. Det var en jätte jobbig period i mitt liv och jag trodde aldrig jag skulle börja tycka om mig själv igen eller livet. Men nu sitter jag här och ÄLSKAR MITT LIV! Att Rickard stod ut med mig under den här perioden( nästan 2 år) är jag så himla tacksam och lycklig över, tack älskling! Mamma, mina bröder och Ullis har också en stor del till att jag kommit tillbaka och är den Jessica jag är idag, älskar er! Jenny Mattssons stöd under den här perioden kommer jag heller aldrig glömma, TACK!

Så när man pratar med mig eller om  jag ser bilder från den handbolls tiden så ser jag likadan ut som Christer, leendet sträcker sig till öronen och tårar kan komma och jag är så löjligt glad för den tiden och den person jag var då. Nu är jag inte den Linkan jag var då men mkt har kommit tillbaka, och det är väl så det ska vara. Just nu är jag en äldre version av Linkan , vissa grejer kommer aldrig försvinna (uffuffuffufuff)

Puss och Kram Jessica