Idag är det onsdag och jag har ingenting inbokat som jag har resten av veckan. Besvikelsen över mig själv har lagt sig lite från igår och nästa gång ska vi vara där i tid. Skönt att den enda som valde att kommentera det igår, fastän jag skrivit att jag inte ville prata om det, var förstås min mamma. Och hon öppnade konversationen med, "vad dålig du är på att hålla tider"
"hmmm, läste du inte bloggen mamma? Jag vill inte prata om det"
"hahaha det struntar väl jag i, jag är ju din mamma"s
Ja men dåså! Fast det kanske är en av rättigheterna man har som mamma??? ;-)

Idag ska jag och Beccis in till stan, vi ska gå lite i affärer sen ska vi träffa Linkan och Jenny, fika lite, strosa lite mm. Tessan ring om du har tid med en lunch, jag kommer vara i stan!

Idag vaknade hon kl sex och låg och sprattlade, men jag vägrade gå upp. Här serveras det frukost sju! Så hon fick snällt ligga bredvid mig och suga på nappen istället (tror inte att hon led så mycket eftersom hon verkade tycka det var rätt mysigt) så kl sju fick hon amma. Igår drack hon en till välling till mellis och sakta men säkert börjar min mjölk att sina. Har lite delade känslor angående det, tycker att det ska bli grymt skönt att min kropp inte längre påverkar hennes välmående. Jag tror att det kommer bli lättare att lämna hemmet när det är flaska varje kväll. Men det är sista gången jag kommer att amma och det är en speciell känsla att dela det här ögonblicken tillsammans med sin bebis. Men för mig vinner fördelarna med att sluta och vetskapen att hon inte längre är i behov av ammningen för att må bra.

Det finns så många måsten och hur man bör vara som mamma, man ska jämt vilja vara med bebisen, man ska älska dem från första stund, man ska tycka att graviditeten var vacker, man ska amma minst ett år och gud förbjude den som ger burkmat, nej det ska vara hemmagjord mat med färska råvaror.

Men jag vägrar gå med på allt det här, jag vet inte om jag är ensam, men jag tror inte det. Jag älskar att vara med mina barn, men ibland så måste jag iväg och få vara vuxen med mina vänner.
Jag älskar mina barn mer och mer för varje dag, men gjorde jag det direkt när de kom ut, jag vet faktiskt inte! Jag kände ett band och en beskyddarinstinkt att den här lilla varelsen är beroende av mig för att överleva så det är bara att ta omhand. Jo jag älskade mina barn redan när dem låg i magen, men inte i närheten av vad jag gör nu!
Jag hatade att vara gravid, jag kan ta hand om hur många barn som helst bara jag slipper vara gravid igen! Då ska ni veta att jag har haft två bra graviditeter utan spya, foglossning mm. De två gånger jag har varit gravid så vill jag egentligen bara gå i ide och vakna upp när bebisen är sex månader, som det är nu! När man får sluta amma och bebisen börjar bli en människa.
Burkmat ger jag för det mesta ibland gör jag så att jag mixar det som vi ska äta och ibland, ja jag vet det är fruktansvärt, så kan det slinka in en och en annan halvfabrikat!!!
Mycket av det här är tabu att säga, tänk er själva på föräldragruppen att kläcka ur sig. "Jag tycker inte om att amma" Försökte nu hitta ett ord för när folk drar efter andan av förskräckelse men hittade inget.
Det är därför tror jag som många får prestationsångest och försöker amma in i det sista även om de inte kan, så både bebis och mamma mår dåligt. Jag tror på filosofin, mår mamma och pappa bra så mår bebisen bra! Får man lite egentid ibland så orkar man vara en piggare och gladare mamma och jag tycker att bebisen har fötts in i våra liv inte tvärtom!

Jag hade tänkt skriva ett kort morgoninlägg, men det blev visst lite mer, det blir så ibland.....

Kram på er/ Linda
     
Tänk vad roligt man kan ha med en morot vid frukostbordet.